Hej hopp
Igår.. alltså lördag la jag ut på en låååång cykelrunda.
Hela fredagen ägnade jag åt att äta nämnligen.
Min moder, min syster och så jag var ute på tur i bil och vi fullkomligt åt oss igenom hela Bjärehalvön!
Stor frukost först här hos mig.
Lunch på Café utsikten.
Kaffe med våffla i hembygdsparken i Ängelholm.
I bilen åt vi en påse karameller.
I Förslöv köpte vi griljerat fläsk på Heberleins...behöver jag säga att vi provsmakade..
Och tro det eller ej men...
På kvällen satt jag på Harrys och drack vin och åt räckmacka, stor som ett dassalock.
Hur som helst....lördagen skulle inte bli likadan..därav cykelturen!
Jag började för säkerhets skull i Bygdegården där min kära syster var och arbetade.
Hon hade kaffe och räkmacka till mig...och vem vill göra sin syrra besviken med att inte äta...när hon nu hade haft sånt besvär...
Så...den slank ner innan jag fortsatte mot Bjärsgård.
Två olyckor fann jag på vägen. Först en överkörd liten gul ankunge....och sen en överkörd och platt huggorm.
Jag är lite rädd för att cykla omkring i skogen själv.
Fantiserade friskt om alla räliga gubbar som bara låg i buskarna och inväntade sitt offer med yxan i högsta hugg!
Så jag cyklade så fort com hjulen bar. Flåsade och fräste och försökte tänka vackra tankar.
DÅ....mitt framför mig...på vägen....50 meter bort....står det en enorm schäferhund!
Jag tänkte att nu var mina dagar räknade det var då ett som var säkert!
Det var för långt hemifrån för att vända och jag ville inte köra förbi alla mördarna igen...så jag tänkte det får fan ta mig bära eller brista.
Jag cyklade i en jävvra fräs mot hunden och förbi honom.
Precis när jag susade förbi så morrade han och så gläfste han till.
Så fort jag jag aldrig cyklat förr!
Som ni förstår av titeln på detta inlägg så var jag ledig och hunden var lös!
Skit också att man knappast ska våga sig på att cykla runt på småvägar för varenda jävel har en stor vakthund!
Jag blir förbannad!
Håll dom i band eller spika upp ett staket!
Det kan säkert hända att monstret är snäll, men det vet ju inte jag som bara kommer förbi.
Och vad hade hänt om jag hade haft en hund med mig? Schäfermiddag? Ja kanske!
Det kommer att dröja innan jag ger mig ut igen.
Jag är så glad att jag över huvud taget överlevde.
Puss o kram
Maggie
