Vad är vitsen?

Hej hopp

Idag har jag läst roliga historier.

Ni ska få de bästa här för jag har skrattat så tårarna rann.

Jag fick gamla hemmets Veckotidningar av min kära mor igår.
Därav historieläsandet.

Håll i hatten för här kommer
Nr 1:

Pastorns fru hade köpt en ny papegoja som tidigare hade funnits på en bordell i stan.
Hon tänkte visa upp den i samband med kyrkokaffet.
Så var alla samlade och pastorinnan drog av filten som täckte buren.
Papegojan blinkade mot ljuset och sa:
Nya lokaler, nya fruntimmer men herrarna är desamma!

Nr 2:

Två bröder, Olle 6 år och Pelle 8 år sitter på rummet och ska ner och äta frukost.
- Du Olle, säger Pelle, nu är vi så stora att vi kan börja svära.
När vi äter frukost ska du säga något med "helvete" och jag säger något med "fan".

Det tyckte Olle var en strålande idé så när mamma frågar honom vad han vill ha till frukost säger han:
Men det vet du väl för helvete att jag vill ha havrefras.

Mamma blir arg, och röd i ansiktet och jagar upp honom på rummet.

Väl tillbaka så frågar hon Pelle:
-Nå Pelle, vad vill du ha?

Pelle sväljer tungt och svarar:

Ja, du kan ge dig fan på att jag inte vill ha havrefras!

Nr 3....vilket är den klart bästa...haha

Herr och fru Jonsson kom instörtande på BB.
Det är tätt mellan värkarna och frun blev snabbt hänvisad till ett undersökningsrum.
Några minuter senare kom förlossningsläkaren in.
-Jaha, det närmar sig förstår jag.
Har slemproppen gått?

-Ja men han skulle bara parkera bilen.


Jag tyckte dom var bra! Hoppas ha förgyllt er dag idag för vädret gör det i alla fall inte.
Jag har en man med förkylning på G....resten kan ni ju ana...."ni vet hur det är när en kille är riktigt förkyld"...ja fråga mig. Då kan man hålla sig för skratt! Då behöver man vitsa till det!

Puss och Kram
Maggie

Krabbfiske med dopp.

Hej hopp

Mannen min och jag har varit en runda i Norge. På vår hytta.

Vi hade med oss två av mina barnbarn.
Hampus 10 år och lillebror Linus 7,5 år.

Hampus var med i fjol också och hade längtat mycket till dessa dagarna i Fredrikstad.

Vädrets makter var på vår sida för solen sken hela lördagen och söndagen. Halva måndagen var också fin.

Vi drog ut med båten på lördagen och skulle lägga till ute på en ö.
Jag tog snöret ni vet som man binder fast båten med och hoppade i land...tjoff...så låg jag där på ett halt berg och kasade sakta neråt mot vattnet. Lyckades i sista stund få stopp på det och kravlade mig upp.
Skrapsår och lite blåslagen men vid liv.

Tror nog både mannen och ungarna var lite besvikna över att det inte blev ett dopp i havet för min del!

Kvällarna satt vi runt utespisen och åt godis och pratade.
Munnen gick på dessa två pojkar.
Dom pratade och pratade.
Varje dag sa dom....ikväll pratar vi igen!
Och det gjorde vi. På dessa fyra dagar hade vi inte TV eller dator igång alls.

Måndagkvällen fiskade vi krabba. Utrustade med snöre, tvättklämmor och musslor angrep vi uppgiften.
Visst nappade krabborna!

Klipporna var lite hala.
ett tu tre så for Hampus i vattnet! Upp till midjan. Joggingbyxorna fullkomligt dröp av vatten när han kom upp.

Han stod och "rann av" när hans lillebror tittade allvarligt på honom och frågade:
-känns det blött??
-Ja..vad tror du...?
-alltså...det ser lite blött ut...

Jag skrattade så jag kunde knappt få luft! Vilken härlig kommentar!

Vår belöning för dessa dagarna blev två nöjda ungar som var glada hela tiden och som gärna vill med nästa sommar igen.

Puss o kram
Maggie

Bättre en fluga i handen....än en i pizzan?

Hej hopp

Idag har jag varit ute med min lilla älskade mamma.

Vi har varit upp mot Örkelljunga och shoppat loss lite.

Ladan i Nordanå och Spargrisen har haft besök av oss. Vi har köpt ett och annat vi inte behöver.

Ni som känner min mor vet att detta jag skriver är alldeles sant.
Ni andra får använda er fantasi.

Min mor är snart 78 år gammal, eller ung passar kanske bättre.
Hon är sällan stilla. Munnen och benen går hela tiden!

På Ladan pratade hon med expediten som om dom kännt varann i ett halv liv minst och kön bakom växte och växte. Inga bekymmer.

Vi körde till Örkelljunga för att äta en bit mat.
Vi hittade en pizzeria som hade a´la cartè.
Två spätta beställdes.
När vi stod i kassan surrade en envis fluga runt kassaapparaten. Min mor är en fena på att fånga flugor så där i handen bara....vad tror ni hon gör....jo hon börjar en flugjakt!! Med kupade händer började hon smyga på flugan.

Jag fick göra en klumpig rörelse så flugan undkom, för om hon fångat den...vad skulle hon då göra med den?? Räcka den till den utländske mannen bakom disken med orden..." här...den är din" ??

Jag fick henne kvickt ut om dörren!
Vi åt ute.

När vi sedan satt i bilen började vi prata jobb.
Då säger hon...jag skrev anställningskontrakt igår!

Det är knappt man vågar fråga var...men jag gjorde det i alla fall.

På Kulturcenter. Där ska min lilla mor jobba då och då.

Jag sa då lite fint...att alltså mor....du är 78....

Vet ni vad jag fick för svar??

Jo...hon sa så här....

Min äldsta syster hade en städning....och då var hon 84 !!

Ja...det tog liksom luften ur mig.
Det enda jag fick fram var....jösses!

Trodde jag hade 8 år kvar till pension....men jag kan ha....28...om detta ligger i släkten alltså!!

Puss på er!
Maggie

Rena snurren i Malmö.

Hej på er!!

Jag ska nu berätta en liten historia.
Ja den är faktiskt sann, tro det den som vill!

Maken och jag har tillbringat några dagar i Malmö.
Denna skånska metropol som vi i nordvästra Skåne så sällan besöker.

Malmö, där finns ju MiF så vi håller oss undan, vi Röglefans!

Hur som helst vi for till Malmö. Hade bokat 2 nätter på Teaterhotellt.
GPS:en hade lite koll på läget och vi kom dit efter bara en liten extrarunda i kvarteren runt hotellet.

Första kvällen ville jag gå till Möllevångstorget och äta på kvällen.
Jag hade fått för mig att där...där är det pittoreskt, och det finns god mat coh det är lite spännande där.

En karta hade vi fått på hotellet.

Vi gick och vi gick! Runt och runt, långt och länge. Skorna skavde.

Maken hade inga glasögon med så han såg inte kartan och jag har inget lokalsinne så jag såg kartan men visste inte ett skit var vi skulle gå, vilket håll jag skulle hålla kartan på eller var det förbannade torget låg!

Efter en och en halv timme gav vi upp.
Vi åt i centrum den kvällen.

Dagen därpå gav vi oss ut i staden igen.
Jag ville gärna se Turning Torso på lite närmare håll.
Ni vet det där vridna tornet som det är livsfarligt att bo i för det är så dyrt att man inte hade överlevt första hyran!

Jag hade gått hemma och funderat på det där tornet.
Snurrade det runt också??
Jo...det gjorde det nog kom jag fram till.

Mitt barnbarn Hilda är mycket redig av sig har varit en del i Malmö.
Jag frågade henne. Hon är 9 år.

-Du Hilda...du vet det där tornet..Turning Torso?

-Ja mormor. det är fint.

-Men du Hilda...snurrar det runt??

Jodå...det påstod hon bestämt att det gjorde.

Jag frågade då....
-Så den ena dagen ser man havet och nästa dag ser man stan då??

-Jaa..det gör man sa Hilda.

Okey!! Häftigt. Sånt måste man ju se med egna ögon! Eller hur?

Så jag sa till min man...att du vet väl att det tornet snurrar runt! Ett varv om dagen!
Han bara stod och glodde på mig ett par sekunder, sen sa han...nä...det tror jag inte.

Joo...det gör det. Det hör du ju på namnet...turning....roterande ju!
Jag hade nästan övertygat honom för jag var säker på min sak.

Men alltså sa han...avloppsrör och kablar...nä...jag tror inte det snurrar.

Jag hade en förklaring till detta, ett varv åt ena hållet och ett varv åt andra hållet. Då rätar allt ut sig varannan dag.

På hotellrummet fanns en bok om Malmö. Där läste vi senare om tornet. Det står stilla faktiskt.

Vi gick inte så långt så vi var ända framme vid det men vi såg det.

Och, alltså tänk....visst hade det varit fräckt! Om det hade snurrat!!
Håll med om det!

Puss o Kram
Maggie

Hej

Nu ska jag skriva ett allvarligt inlägg.
Kan vara första gången det gott folk!

Det handlar om detta fantastiska som kallas "Livet".

Livet är ju för det mesta "Lagom". Detta svenska ord som väl endast finns i svenska språket. Vi svenskar är ju så "lagom"

Är det någon som sett en italienare t.ex. som varit "lagom", eller en zigenare som varit "lagom" ?? Nä...jast det, men massor av lagomsvenskar har ni sett.

Hur som helst så är livet mycket lagom. Kanske det är bäst när det är lagom också.

För mycket kan bli för bra och för lite är inte bra...det är ju för lite!

Man ska ta vara på "Livet".
Rätt som det är så är detta livet över.

Vi vet aldrig när.

Är man sjuk så tänker man nog på det mer än om man är frisk.

Faktum kvarstår: det kan vara över om en timme, om 3 år, i morgon...eller om 100 år.

Ja inte 100 år om man är i min ålder men 30...i bästa fall. Ah...40 då.

Som ni kanske förstår så har ju något hänt som får mig att blogga om livet och dess slut och detta stora allvar.

En bekant till min man och mig har omkommit.

En frisk man på 51 år. Tar sin traktor och drar ut i skogen för att fälla träd och kommer aldrig mer hem.

Ett träd föll över honom och han klämdes ihjäl mellan traktor och träd.
Han visste inte dagen före eller på morgonen att detta var det sista han gjorde.

Hans gamla mor, hans 2 barn, hans 2 syskon har drabbats av det ofattbara.

Därför mina vänner; Ta vara på er. Ta vara på det ni har. Era barn, man och hustru, era föräldrar era vänner. Ta vara på livet.

Ta inte livet för givet. Visa vem ni bryr er om. Tala om det för dem. Somna aldrig osams. Var rädd om varandra!

Man gör mycket man ångrar...men då finns det ett litet ord som hjälper...Förlåt.
Ibland när det kommer till kritan är det väl inte så viktigt vems felet var, bara det blir bra igen.

Med risk för att jag har låtit som en präst slutar jag nu mitt inlägg.

Kram på er.
Maggie